Sista inlägget

Ja, nu tar snart en ny kurs vid och bloggandet är över för denna gång. Jag måste medge att jag kommer sakna att ha en anledning till att skriva! Men nu ska jag försöka bli mer aktiv på min pysselblogg som varit vilande nu ett tag.
      Jag kommer se tillbaka på den kurs som nu är över med saknad då kursinnehållet passat mig som handen i handsken. Jag vill verkligen inta ett kreativt och inspirerande förhållningssätt i förskolan och denna kurs har inspirerat mig till skaparglädje. Jag har lärt mig att det vackra med estetik inte är resultatet av en process utan glädjen i att skapa för skapandets skull. Under kursens gång har jag insett att den ämnesteoretiska kunskap som kan nås genom estetiska lärprocesser är oändlig. Med rätt pedagogiska glasögon kan nästan allt förmedlas genom estetik.
      Här i bloggen har jag valt att fördjupa mig i två estetiska områden, nämligen bild och drama. De båda områdena var redan från början självklara fördjupningsområden för mig. Bildämnet har under min egen skolgång legat nära mitt hjärta, men anledningen till valet föll på hur bild ter sig i förskolan idag. Så många barn (och vuxna) verkar känna att bildämnet och "att kunna måla/skapa" är prestationsladdat. Precis likadant är det med dramaämnet. Som blivande förskollärare vill jag bryta dessa myter. Estetiska lärprocesser handlar inte om prestation. För mig handlar det om att nå kunskap genom olika medier. Det handlar om vad som är ett meningsfullt lärande för varje enskild individ. Estetik handlar om att närma oss själva och varandra. Det handlar om att förmedla och om glädjen att få använda sina sinnen. Framför allt så handlar det inte om att prestera.

Om du vill klicka in på min pysselblogg finns den att hitta här.

Hejdå och tack för den här gången!

Drama 2 och 3 - Ledarskap och berättande samt forumspel

Under workshopen Drama 3 tillverkade jag en handdocka av en strumpa och diverse olika material. Gunilla Fihn (1) beskriver hur färg, form och rörelse bidrar till det så kallade levande estetiska. En handdockas rörelse talar med publiken och något som är väsentligt för att levandegöra en docka är riktningen. En docka ska ha ögonkontakt med sin publik. Dockan ska också vara lite försiktig och lugn i sina rörelser och inte ha för många eller långa repliker.
       Ahlcrona (2012, s.185,187) menar att en handdockas betydelse i en verksamhet syftar till att skapa kommunikativa broar mellan pedagog och barn som också kan inkludera fysiska handlingar. I skapandet av handdockan ska man som pedagog också vara medveten om att en stor del av dockans karaktär bestäms utifrån dockans utseende. Som pedagog i detta fall skulle jag vara noga med att i första hand fundera över min handdockas syfte i verksamheten, varför och hur jag ska använda mig av dockan.
       Jag tror att en handdocka kan vara ett bra medel för att fånga en barngrupp eller ett enskilt barns uppmärksamhet. En docka är spännande i sin blotta existens. Något som jag dock vill utveckla är hur jag möter barnen med handdockan. Jag vill träna på att styra dockan med lugna rörelser som skapar spänning och nyfikenhet. Jag vill också träna på att rikta dockans ögon så att den får ögonkontakt med barnen.

Gunilla Fihn (2) menar också att man som pedagog måste vara medveten om sina ordval och begrepp när man använder sig av en handdocka. Det är viktigt att barnen förstår vad dockan vill säga. Gunilla menar också att det är en fördel att arbeta mångsidigt i förskoleverksamheten. Här tror jag att handdockan kan komma in och göra skillnad. En handdocka skapar variation från det vanliga i verksamheten, en samling med en handdocka eller en berättelse av en handdocka istället för högläsning ur en bok kan vara en variationsmöjlighet i förskolan.


Vidare så diskuterade vi under gårdagen forumspel som är en form av drama. Jag har tidigare provat på forumspel i olika ledarskapsutbildningar och jag anser att metoden är bra. Genom forumspel problematiseras situationer och alternativa lösningar presenteras utifrån en frivillig individ. Låt mig förklara. Forumspel fungerar som så att en grupp deltagare spelar upp en situation, exempelvis ett problem, och en åskådare kan under spelets gång ropa "stopp!". Åskådaren blir nu deltagare och spelar vidare för att skapa en förändring i dramaförloppet.
        Jag tror att forumspel i förskolan och förskoleklassen är lite svårt att ägna sig åt, eftersom det kräver mycket av såväl deltagare som åskådare. För barn i äldre åldersgrupper tror jag dock att forumspel kan vara en gynnsam metod för att få olika perspektiv på saker och ting.

Referens

1 Fihn, Gunilla Drama 3 Campus Varberg 20151029

Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

2 Fihn, Gunilla Drama 2 Campus Varberg 20151130