Ja, nu tar snart en ny kurs vid och bloggandet är över för denna gång. Jag måste medge att jag kommer sakna att ha en anledning till att skriva! Men nu ska jag försöka bli mer aktiv på min pysselblogg som varit vilande nu ett tag. Jag kommer se tillbaka på den kurs som nu är över med saknad då kursinnehållet passat mig som handen i handsken. Jag vill verkligen inta ett kreativt och inspirerande förhållningssätt i förskolan och denna kurs har inspirerat mig till skaparglädje. Jag har lärt mig att det vackra med estetik inte är resultatet av en process utan glädjen i att skapa för skapandets skull. Under kursens gång har jag insett att den ämnesteoretiska kunskap som kan nås genom estetiska lärprocesser är oändlig. Med rätt pedagogiska glasögon kan nästan allt förmedlas genom estetik.
Här i bloggen har jag valt att fördjupa mig i två estetiska områden, nämligen bild och drama. De båda områdena var redan från början självklara fördjupningsområden för mig. Bildämnet har under min egen skolgång legat nära mitt hjärta, men anledningen till valet föll på hur bild ter sig i förskolan idag. Så många barn (och vuxna) verkar känna att bildämnet och "att kunna måla/skapa" är prestationsladdat. Precis likadant är det med dramaämnet. Som blivande förskollärare vill jag bryta dessa myter. Estetiska lärprocesser handlar inte om prestation. För mig handlar det om att nå kunskap genom olika medier. Det handlar om vad som är ett meningsfullt lärande för varje enskild individ. Estetik handlar om att närma oss själva och varandra. Det handlar om att förmedla och om glädjen att få använda sina sinnen. Framför allt så handlar det inte om att prestera.
Om du vill klicka in på min pysselblogg finns den att hitta här.
Under workshopen Drama 3 tillverkade jag en handdocka av en strumpa och diverse olika material. Gunilla Fihn (1) beskriver hur färg, form och rörelse bidrar till det så kallade levande estetiska. En handdockas rörelse talar med publiken och något som är väsentligt för att levandegöra en docka är riktningen. En docka ska ha ögonkontakt med sin publik. Dockan ska också vara lite försiktig och lugn i sina rörelser och inte ha för många eller långa repliker.
Ahlcrona (2012, s.185,187) menar att en handdockas betydelse i en verksamhet syftar till att skapa kommunikativa broar mellan pedagog och barn som också kan inkludera fysiska handlingar. I skapandet av handdockan ska man som pedagog också vara medveten om att en stor del av dockans karaktär bestäms utifrån dockans utseende. Som pedagog i detta fall skulle jag vara noga med att i första hand fundera över min handdockas syfte i verksamheten, varför och hur jag ska använda mig av dockan.
Jag tror att en handdocka kan vara ett bra medel för att fånga en barngrupp eller ett enskilt barns uppmärksamhet. En docka är spännande i sin blotta existens. Något som jag dock vill utveckla är hur jag möter barnen med handdockan. Jag vill träna på att styra dockan med lugna rörelser som skapar spänning och nyfikenhet. Jag vill också träna på att rikta dockans ögon så att den får ögonkontakt med barnen.
Gunilla Fihn (2) menar också att man som pedagog måste vara medveten om sina ordval och begrepp när man använder sig av en handdocka. Det är viktigt att barnen förstår vad dockan vill säga. Gunilla menar också att det är en fördel att arbeta mångsidigt i förskoleverksamheten. Här tror jag att handdockan kan komma in och göra skillnad. En handdocka skapar variation från det vanliga i verksamheten, en samling med en handdocka eller en berättelse av en handdocka istället för högläsning ur en bok kan vara en variationsmöjlighet i förskolan.
Vidare så diskuterade vi under gårdagen forumspel som är en form av drama. Jag har tidigare provat på forumspel i olika ledarskapsutbildningar och jag anser att metoden är bra. Genom forumspel problematiseras situationer och alternativa lösningar presenteras utifrån en frivillig individ. Låt mig förklara. Forumspel fungerar som så att en grupp deltagare spelar upp en situation, exempelvis ett problem, och en åskådare kan under spelets gång ropa "stopp!". Åskådaren blir nu deltagare och spelar vidare för att skapa en förändring i dramaförloppet.
Jag tror att forumspel i förskolan och förskoleklassen är lite svårt att ägna sig åt, eftersom det kräver mycket av såväl deltagare som åskådare. För barn i äldre åldersgrupper tror jag dock att forumspel kan vara en gynnsam metod för att få olika perspektiv på saker och ting.
Referens
1 Fihn, Gunilla Drama 3 Campus Varberg 20151029
Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups
När jag själv gick i förskoleklassen var det mycket vävning och tillverkning av kompisarmband som stod i fokus. Jag tyckte det var roligt att pyssla och för mig var vävning och att fläta och knyta trådar en ny dimension av pysslet. Som student ser jag att mycket av denna trend håller i sig än idag i förskolan och förskoleklassen. Speciellt kul verkar barnen tycka att det är med vävning. Jag har lagt märke till att det som vävs av barnen i verksamheten är oftast skapat med enbart ett sorts material, nämligen garn eller tråd. Cathrine Berg (1) menar att det kan vara en fördel att ta in nya material i vävandet. Varför inte använda sig av återbrukat material och på så vis också kanske lägga grunden för samtal och diskussion om hållbar utveckling? Cathrine berättar också om en förskola som skapat en enorm väv på utegården mellan två träd. Hit kunde barnen gå för att väva in det dom hittat på marken eller kanske bara titta det som dom hittils skapat tillsammans. Genom att väva tillägnar sig barnen nya ord och begrepp som bland annat är ämnesspecifika (så som garn, tråd, nål och väv). Många matematiska ord kommer i processen också på tal (så som lång, kort och varannan).
Något som jag skulle vilja utveckla med vävandet som skapande i förskolan är att ge barnen lite bakgrundsfakta. På tekniskamuseet (vars hemsida finns att hitta här) beskrivs hur kvinnorna ägnade sig åt vävning under vinterhalvåret för eget bruk men också för att byta bort överskottet mot något annat de behövde. I och med en tillbakablick ges barnen ett större perspektiv på sin egen vävning och får även en historisk uppfattning kring hantverket.
Jag vill verkligen inte att tiden i verksamheten ska vara över! Som jag längtar till jag ska få börja jobba på riktigt!
Denna veckan har vi fortsatt jobba med sagor och sägner, samt Fillifjomperna. Jag har också varit med på flera möten under veckan. På utedagen promenerade vi till Ätrajungfrun, en sägnen om Cecilia Krook vid en fästningsruin. Barnen tycket besöket var spännande och undersökte ruinen noga. De tycket sig se någon kika ut från muren till ruinen och bad oss pedagoger läsa på alla skyltar som fanns. Det var roligt att se hur barnen fångades upp och ville veta mer om denna sägen.
Under veckan har jag genomfört det tredje och sista delmomentet i mitt didaktiska material. I slutet på förra veckan fick barnen dock ett litet brev från Fillifjomperna, bara som en liten påminnelse, men också för att besvara och bekräfta barnens brev:
Tjuddelilutt, spritt, spratt prutt!
Det är jag eran lilla plutt!
Breven era har jag läst,
och förkylningssnor ur näsan har jag fräst.
Vad kul att lära känna er alla,
ni verkar alla vara balla.
Ni undrar om dörren min,
om varför ni inte får kika in.
Jag öppnar dörren ibland i smyg,
för jag är så himla blyg.
Att ha dörren öppen vågar jag ej,
men om du viskar hej till mig,
kan det hända att jag svarar dig!
Hej då på er,
jag hoppas att jag snart er ser! Under veckan har ett hett samtalsämne också varit det faktum att två pojkar lyft på Fillifjompens tak och kikat in. De kommenterade detta en dag under en samling och berättade att de hittat ett ljus i Fillifjompens hus. Detta fick dom att tvivla på Fillifjompernas existens. Vi detta tillfälle kommenterade jag inte det hela så noga, det tänkte jag att Fillifjomperna själva skulle kunna göra i sin film nämligen.
Vid genomförandet av det sista momentet var barnen uppdelade i två grupper som vanligt. I grupperna var jag noga med att börja momentet genom att påminna om föregående moment. Jag ställde frågan: "Kommer ni ihåg när ni fick göra egna Fillifjomper?" och jag frågade även "Vad gjorde ni dom av?", "Kunde ni märka att leran var magisk?" Efter diskussion läste jag det första brevet:
Hejsan svejsan på er där!
Det är plutten eran här!
Jag har firnulat,
och jag har klurat,
Jag vill att ni oss ser,
För jag vill ju visa er,
Att Filifjomper är på riktigt,
det är faktiskt viktigt!
Här kommer nu en gåta,
som ni er kan åta.
Ta er en titt,
på något som är vitt.
Stort och med fyra kanter,
vad det är vet inte många tanter.
Den hänger på väggen och är ganska smart,
när ni gåtan löst så klicka på start!
Det tog en liten stund innan grupperna läste den lilla gåtan. De fick fundera länge kring vad i klassrummet som passade in på hela beskrivningen som Filifjompen gjort. Tillslut kom dom dock på att det måste vara smartboarden och jag tryckte på play.
Klicka på Play för att se Fillifjompernas hälsning till barnen
Barnen skrattade hejdlöst genom hela filmen och det första de ropade efter att filmen var slut var att se den en gång till. Jag såg hur roligt och vad stolta barnen var när alla kunde se sin egen Fillifjomp samt skymta breven som de skrivit (det var även ett barn som gjort bilen till Fillifjomperna). När stämningen lugnat sig något kunde jag läsa nästa brev som Fillifjomperna skrivit till oss:
Efter det som ni ser,
vill jag att ni kommer på massa mer!
För allt det som ni kommer på då,
vill vi Filifjomper prova på.
Som troll, prinsar, prinsessor och drakar,
vill vi att äventyren sprakar!
Så många sagor jag minns,
men inte en enda om Filifjomper det finns…
Snälla skriv en saga,
så ska vi inte mera klaga.
Var och en tar ett papper,
ritar och skriver om en Filifjomp som är tapper.
Kanske räddar någon från en fara,
kanske ett äventyr klarar.
Sätt ihop alla teckningar till en bunt,
hoppas det inte blir för tunt.
Så har vi sedan den bästa saga,
som kommer berättas i många dagar!
Vi diskuterade kring vad Fillifjomperna ville att vi skulle göra och barnen ville gärna sätta igång. Några barn hade svårt att hålla sig från att ropa ut vad de ville att Fillifjomperna skulle göra. I den första grruppen som jag genomförde momentet i skedde kanske ett litet missförstånd. Många barn ritade och skrev det som de sett Fillifjomperna göra i filmen. Jag vet inte om det beror på ett missförstånd eller om de blev inspirerade av vad som hände i filmen. I nästa grupp såg jag dock till att vara tydligare i att analysera Filifjompernas brev tillsammans med barnen och lade särskild tyngd vid att diskutera kring vad ett äventyr kan innebära. I denna grupp kom barnen på egna äventyr till större grad än den andra gruppen. I denna grupp togs även många drakar in i bilden.
Om jag arbetat i denna verksamhet skulle denna film fungera som en ingång till en ny dimension i temat om Fillifjomperna. Man skulle kunna väga in alla möjliga ämnesteoretiska områden i temat. Vilka länder besöker Fillifjomperna? Kan Fillifjomperna forma sig till siffror och bokstäver kanske? Jag ser oändligt många möjligheter i detta didaktiska material som ett temaarbete!
