Andra veckan i verksamheten

Tiden bara flyger fram och nu är det bara en vecka kvar ute i verksamheten. Under veckan som gått har klassen fortsatt sitt tema om sagor och sägner. Pedagogerna läser bland annat sagor om drakar, prinsessor, prinsar, jättar och troll. Vid ett tillfälle ombads jag ta med mig halva gruppen till ett klassrum och läsa en saga för barnen. Sagan handlade om en prins som tappade bort sin kopp och som gick igenom ett helt äventyr för att försöka hitta sin kopp igen. Efter att jag läst boken frågade jag barnen om de hade någonting som de tyckte var så värdefullt att de skulle kunna gå igenom ett helt äventyr för att hitta. Vi diskuterade länge och mycket om hur det är att tappa bort någonting och hur man kan hitta det igen.

Under utedagen gick vi till en plats som barn och pedagoger kallar för "dungen". Det var en liten kvadrat av bänkar i anslutning till en skog och en liten damm. Regnet piskade mot våra kinder, men det störde varken pedagoger eller barn. Vid bänkarna satt nämligen någon och väntade på oss. En man med en svart välkomnade oss. Han hade berättelser som han kunde knacka ut ut sitt huvud med en ramsa som gick såhär: "En knack för dom stora. En knack för som små. Och en knack för sagan som vi ska lyssna på".
      Mannen med den svarta hatten kom från Sagomuseet i Ljungby. Se deras hemsida här. Mannen använde sig av en fantastisk berättarteknik som fick barnen att lyssna aktivt. Han rörde på sig medan han berättade, ändrade tonläget i sin röst och använde sig av tydlig mimik och rörelser. Mellan varje berättelse fick barnen leka en rörelselek med koppling till sagan. Det var mycket inspirerande att se hur mannen använde berättelser för att fånga barnens uppmärksamhet och jag lärde mig mycket under denna stund.

Under veckan har jag lagt märke till att Filifjomperna har blivit ett samtalsämne hos barnen och som tydligt kopplas ihop med det tema som pedagogerna i verksamheten startat upp. När en pedagog i en helt annan aktivitet undrade vilka barnen trodde skulle kunna bo i skogen, svarade några barn att Filifjomperna bor där.

I början av veckan genomförde jag delmoment två i två tvärgrupper. Jag började med att påminna om föregående aktivitet och släkte sedan ner i klassrummet för att ta fram det lilla Filifjomphuset. Barnen förundrades över det lilla huset och hade väldigt svårt för att inte pilla på det. Extra spännande var det att det lös i fönstret. Diskussionen var livlig. Vem är det som är där inne? Kan man öppna dörren? Varför öppnar han inte när vi knackar? Kan man lyfta på taket?
      Barnen tyckte huset var superspännande! Jag läste på brevet som låg bredvid huset och barnen ville genast sätta igång att skriva brev till Filifjompen. De ritade inte bara om sig själva, de allra flesta skrev också en fråga till Filifjompen: "Varför öppnar du inte dörren Filifjomp?".

Aktiviteten var rolig att genomföra och jag tror det beror på att jag kände hur spännande barnen tyckte detta var. Det tyckte det var roligt att få skriva brev till den lilla Fillifjomp som bor i huset.  Som pedagog skulle jag kunna uppmana dom till att ställa frågor till Fillifjompen redan innan (eftersom de är på det steget och arbetar enligt Bornholmsmodellen), men barnen kom på detta själva i ren entusiasm.