Första veckan i verksamheten

Då har redan första veckan på den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU:n) rullat förbi. Jag rivs som handen i handsken i förskoleklassen som är min nya VFU-plats, jag känner att det är i denna typ av verksamhet jag vill jobba i framtiden. Av såväl personal som elever har jag blivit mottagen med öppna armar och redan från första dagen kände jag mig som "en i gänget".

Under måndagen var klassen uppdelad i två tvärgrupper som gick från att arbeta med barnens rätt med den ena pedagogen till att göra ljuslyktor under en bildlektion med den andra pedagogen. Jag följde en grupp och var med både under arbetet med barnens rätt och i skapandet av ljuslyktorna. Pedagogerna jobbar mycket med sagor och berättelser som diskussions- och arbetsgrund för barnens rätt. Sagorna/böckerna belyser olika etiska dilemman och värderingar som tas upp för diskussion med barnen. Det var intressant att se hur barnen fångades av en saga som gjorde det naturligt för dem att diskutera saker som kan uppfattas som lite svåra. Efter läsning och diskussion fick barnen en uppgift som gick ut på att rita och berätta om någonting i relation till bokens innehåll.

Min skapelse under bildworkshopen med att riva papper som metod

       I tvärgruppen, under bildlektionen, skapades som sagt ljuslyktor som skulle ställas ut på en manifestation i stan för att hedra världens barn. Barnen rev silkespapper och använde sig av decopage för att skapa ljuslyktorna. Jag tyckte det var intressant att barnen ombads riva silkespapper och fick inte ens tillgång till saxar. Detta tycker jag tyder på en stor pedagogisk medvetenhet. Pedagogen kände materialet och visste att det kunde vara svårt att klippa i, och förstod att barnens prestation på sitt skapande blev minimalt när de ombads riva. Fokus lades helt enkelt på processen och glädjen i att skapa. Detta kan jag själv relatera till då vi under en bildworkshop med Mats Andersson (1) fick möjligheten att testa på metoden. Jag kan därför medge att metoden är processinriktad och givande. Om jag själv ska stapla några få av de ämnesteoretiska kunskaper jag använde mig av under denna process skulle listan se ut såhär:
1. Matematiska begrepp, geometriska former
2. Räkning
3. Kategorisering
4. Ord, begrepp
5. Jämförelse, stor, liten mm.
6. O.s.v..

Klassen har startat upp ett litet tema om sagor och sägner. Under veckan har jag varit  med när barnen har haft utedag och vi promenerade till en närliggande plats där en jätte sägs ha kastat en sten mot en kyrka. Barnen fick sägnen berättad för sig vid platsen och lekte sedan fritt. Intressant var att två pojkar som lekte tillsammans hittade ett hål i marken. Hålet var som en tunnel genom jorden och hade en ingång och en utgång. Pojkarna började livligt spekulera kring vem det kan vara som bor i hålet och det tog inte lång tid innan de kom fram till att det måste vara trädtroll eftersom en stor lönn växte strax intill. Pojkarna sprang entusiastiskt och hämtade samma pedagog som berättat sägnen om trollet och kyrkan. De berättade om deras teori om hålet och pedagogen bekräftade deras historia genom att lyssna och kommentera. Under promenaden mot skolan hörde jag hur pojkarna tillsammans började berätta en historia om trädtrollen. När vi kom tillbaka till skolan tog min handledare fram papper (halva blankt och halva med rader) till pojkarna och frågade om de ville skriva ner sin saga. Det ville de mer än gärna och de satt länge och samarbetade, den ena pojken ritade och den andra skrev medan fantasin flödade. Vad jag vet så är sagan flera sidor lång och ännu inte färdig! Snacka om att klassens tema har fångat och inspirerat pojkarna till lärande!

Under veckan har jag också varit med på möten och sett hur barnen skapat dockor av papper och en blompinne som de sedan spelade dockteater med för övriga i klassen.

Vid två tillfällen har jag arbetat med mitt didaktiska material i klassen. Jag har genomfört min aktivitet vid två pass med halvklass.
       Jag började med att presentera en gammal bok, ett recept och en låda som någonting jag råkat snubbla över i skogen när jag var ute och promenerade. Jag förklarade för barnen att jag inte visste vad jag skulle göra och att jag därför beslutat mig för att ta hjälp av dom. Det tog inte lång tid innan barnen kommenterade att det stod "Läs" med stora bokstäver och en pil mot den gamla boken.

Ovan: Den hemliga boken med historien om Filifjomperna

Jag frågade barnen om de tyckte att jag skulle läsa och de var tveksamma, ett barn sa till och med "nej". Jag förklarade att det kanske skulle vara bra om vi läser för då kanske vi kan ta reda på vad vi ska göra med allting som jag hittat i skogen och barnen höll med. Jag läste historien om Filifjomperna som går såhär:

Ni som har hittat denna bok har nu fått ett hemligt uppdrag. Lyssna noga på det jag kommer berätta för er.

För länge, länge sedan bodde det en speciell liten varelse i Sveriges stora, mörka skogar. I skogen bodde nämligen Fillifjomperna. En Fillifjomp var en mycket liten varelse som bodde i små, små hus i skogen. Hur en Fillifjomp såg ut var det nästan ingen som visste… Det var nämligen väldigt, ovanligt att få syn på en Fillifjomp, de var osynliga till dess att någon använde sig av en magisk lera och ett hemligt recept, först då kunde en människa få se hur en Fillifjomp verkligen såg ut. Den magiska leran och det hemliga receptet gjorde att varje Fillifjomp formades efter varje människas fantasi. Därför såg alla Fillifjomper ut på olika sätt. Vissa människor fick tag i den magiska leran och det hemliga receptet, då kunde dom se hur en Fillifjomp såg ut. Men vissa människor visste inte var den magiska leran fanns eller hur det hemliga receptet var, så dom kunde aldrig se en Fillifjomp med sina egna ögon. Däremot så kunde dom lyssna noga efter små mystiska ljud när de var ute och gick i skogen. När man hörde det lilla mystiska ljudet skulle man lämna en liten bit av sin egen matsäck på en stubbe. På det viset visade människorna Fillijomperna att de inte ville dom något ont. Och om en fillifjomp fick en matbit på en stubbe såg den till att följa människan på sin färd genom skogen för att varna för faror. På det viset var människor och Fillifjomper vänner.

 Men för inte så länge sedan så började människorna gå i skogen utan att höra Fillifjompernas små mystiska ljud… Det var inte längre någon som kände till den magiska leran eller det hemliga receptet. Det var inte längre någon som trodde att det fanns Fillijomper. Då blev det svårt för Fillifjomperna att klara sig. Det var ingen som såg dom eller hörde deras ljud och därför var det inte heller någon som lämnade en bit av sin matsäck på stubbarna i skogen. Fillifjomperna blev hungriga, väldigt hungriga.

Nu för tiden finns det inte många Fillifjomper kvar… Om ni har fått den här hemliga boken betyder det att skogens Fillifjomper är i fara, snart finns det inte en enda Fillifjomp kvar och ni har fått uppdraget att hjälpa till! En Fillifjomp har kommit till er för att söka hjälp.

För att rädda Fillifjomperna måste ni ta varsin magisk lerklump ur lådan. Sedan ska ni följa det hemliga receptet för att göra varsin egen Fillifjomp. Då kommer ni hur Fillifjomper ser ut och om ni lyssnar noga i skogen kanske ni kan höra dom, glöm då inte att lämna en liten smula på en stubbe.

Kanske kommer ni bli förvånade om några dagar om ni klarar uppdraget! 

Barnen lyssnade aktivt och började genast fundera kring innehållet. De kommenterade saker som att dom vill gå ut i skogen och lämna en smula på en stubbe och de undrade över vilka Fillifjomperna

egentligen var. Jag agerade medundersökande och kom inte med några svar vilket gjorde att diskussionen mellan barnen och mig blev på samma nivå. Vi diskuterade vad vårt uppdrag var, vi läste vad som stod på lådan med leran och vi diskuterade vad som menades med att leran var magisk och vad som kunde häda med den. Barnen funderade kring varför receptet såg så smutsigt ut och varför det hade hål i sig. Någon trodde att det var för att det låg i skogen när jag hittade det och någon annan tänkte att det kanske var för att receptet var gammalt. En teori var också att Filifjomperna ätit lite av pappret för att de var så hungriga.
    

Barnen tog varsin leklump ur lådan där det stod "Magisk lera" och satte sig sedan på en stol vid klassrummets bord. Jag läste "Det hemliga Filifjompreceptet" och barnen följde instruktionerna.

Alla blev färdiga ungefär samtidigt och de ställde sina Fillifjomper på en bricka. 

Reflektion av genomförd aktivitet vid två tillfällen i två grupper:
Jag känner att jag fångade barnens uppmärksamhet genom min berättelse om hur jag hittat alla saker. Jag är dock tveksam till bokens utseende. Min avsikt var att göra boken gammal och mystisk vilket jag trodde skulle öka spänningen. Jag tror dock att boken gav ett intryck av att vara gammal och tråkig. Dessutom var det tjock och barnen tänkte förmodligen att jag skulle läsa hela vilket inte skulle vara så roligt för dom. Bokens utseende skulle jag definitivt ändra om jag skulle göra om samma aktivitet vid något annat tillfälle. Det var mina egna, vuxna, värderingar om hur något mystiskt ser ut som tog överhand i skapandet av boken.
      Anledningen till att jag valde att använda kartongen med texten "Magisk lera" och ett dolt hål av silkespapper var för att minska färgfixeringen. Jag hade inte tillräckligt med lera av samma färg och färgerna var därför olika i lådan. Denna del är jag mycket nöjd med. Det blev ett spännande moment för barnen att sticka ner handen i hålet. Färgfixeringen blev minimal på grund av att fokus låg på att sticka ner handen i hålet.
      Jag är lite missnöjd med mitt val av lera. Jag valde att arbeta med Plastelina, en lera som inte torkar, eftersom jag behövde bevara Filifjomperna i en rörlig form. Barnen upplevde dock leran som hård och lite svårarbetad. Vid reflektion tillsammans med min handledare upplevde hon det bra att leran var av lite hårdare slag eftersom barnen fick möjlighet att jobba ordentligt med leran, detta kan jag hålla med om!
      Barnen verkade tycka att aktiviteten var rolig. De pratade mycket under tiden, exempelvis om hur någonting som är runt ser ut. Några gjorde platta cirklar och andra gjorde runda klot. Barnen pratade också om lerans konsistens, om hur den luktade, om färger och använde många språkliga och matematiska begrepp. I efterhand skulle jag utökat receptet och lägga till ett moment som innebär att blanda sin halva lerklump med en kompis halva av annan färg. Här kunde vi diskutera delar så som hel och hälften men också skapa en grund för färgblandning och färgförståelse. I övrigt anser jag att aktiviteten gick bra och jag är spänd inför nästkommande aktivitet! 

Referens

 (1) Mats Andersson. Bild 1. Högskolan i Borås, Campus Varberg, 2015-09-08