Bild 2 - Papier mashé och lera

Idag började och avslutades dagen i den fantastiska ateljén på Campus i Varberg. Det är verkligen en fantastisk miljö att befinna sig i, inte minst i en skapandeprocess. Idag stod lera och papper på schemat. Vi fick under dagen testa på att göra eget papper och papier mashé samt upptäcka olika leror som material.

Att tillverka eget papper är ett återbruk då det tillverkas av gamla dagstidningar och varmt vatten. Ett bra sätt att göra barnen medvetna om hur mycket som slängs varje dag och att det faktiskt går att användas till någonting.

Papier mashé tillverkas av rivna bitar tidning, vatten, tapetklister och eventuellt färg.

För att få till rätt konsistens krävs att man mixar blandningen med en stavmixer. Barnen kan hjälpa till under hela tillverkningsprocessen förutom just momentet med stavmixern.

Av den papiér mashé jag tillverkade gjorde jag en liten dörr. Materialet blir ungefär som lera i konsistensen och är underbar att arbeta med. Jag tror att barn i förskolan kommer älska att skapa av detta material!

Efter lunch gick lektionen över till lera. Vi fick testa att stå på lerblock och kände lerornas olika hårda-och mjuka konsistenser.

Genom att blanda grundfärgerna i lera gjorde vi en färgcirkel. Detta är ett lite roligare och mer konkret sätt att göra en färgcirkel istället för den traditionella som man målar.

Det är fascinerande vad en skapandeprocess kan tillföra i ett sammanhang. Alla deltagare som är aktiva i rummet och som ägnar sig åt skapande har genast någonting gemensamt att samspela kring och samtala om.
       Som blivande pedagog är jag medveten om att jag inte alltid kommer kunna omge min barngrupp med samma typ av förutsättningar till inspiration och skapande som jag har varit i ateljén idag. Jag tänker dock alltid försöka skapa en miljö i den verksamhet som jag jobbar som inbjuder till skapande vilket i sin tur inbjuder till samspel och samtal. Enligt Qvarsell (2012, s.68) är de miljöer där såväl barn som vuxna gör saker tillsammans en miljö som främjar skapande. En sådan miljö är i sin tur meningsskapande för barnen, inbjudande och utformad utifrån ett barnperspektiv.
      Bendroth Karlsson & Karlsson Häikiö (2014, s.30) beskriver hur en meningserbjudande miljö öppnar för handlingsutrymmen där barnen själva får välja.
      Jag anser att barn som får välja material i sitt skapande blir mer kreativa och känner en större meningsfullhet i görandet. Naturligtvis måste allt material så småningom begränsas, men idén om att låta mycket material stå framme och åtkomligt i verksamheten tror jag kan gynna såväl skapande som lärande. Riddersporre & Persson (2010, s.194) menar att estetiska lärprocesser i förskolan och skolan i sig självt är meningsskapande för barn. Grunden för detta anses vara att estetiska lärprocesser inbjuder till samspel, kommunikation och utforskande med hjälp av sinnen. Jag anser dock att en estetisk lärprocess i sig kräver en aktiv och skicklig pedagog och en inspirerande miljö.

Under dagen har jag inspireras av hur naturlera kan användas som material i förskola/skola. Naturleran eller keramikleran finns i olika konsistenser, färger och strukturer vilket öppnar för samtal med barnen: Varifrån kommer leran? Varför är de olika mjuka? Hur kommer det sig att det ser ut so små gruskorn i leran? Varför har de olika färger? Vad säger färgerna om varifrån leran kommer? Hur luktar leran? osv.

           Mats Andersson (1) berättade även att man kan låta stelnade lerfigurer/hantverk förbli obehandlade. På detta vis kan hantverken placeras utomhus och med tiden brytas ner i jorden, till sin ursprungliga plats, något som också öppnar för samtal med barnen.

När vi arbetade med leran var Mats noga med att använda sig av tolkningsbara begrepp (se tidigare inlägg). Detta är någonting som jag verkligen fastnat för och vill använda mig av i verksamheten med barnen. Skapandet blir så prestigelöst och det läggs ett totalt fokus på allt annat än slutprodukten. Helt plötsligt vill man undersöka leran och prova vad man kan göra med den, hur den kan formas och förstå när och varför leran inte kan formas på ett visst sätt. Materialkännedom och lyckan i att skapa utan fokus på slutprodukt är något som jag vill tillföra barnen i verksamheten.

Under dagen väcktes tankar kring det didaktiska material jag ska utforma. Jag har bestämt mig för att skriva en uppdragsbok, där alla uppdrag är olika men bygger på samma struktur. Jag vill tillföra en saga i boken som bygger på ett uppdrag i lerans tecken. Kanske kan jag själv tillverka något i lera för att öka spänningen i sagan som ska berättas och därefter låta barnen upptäcka lera. Ja, tankarna snurrar och vi får väl se vart dom landar till slut.

Kurskriterier:

Med stöd av kurslitteratur och relevant forskning problematisera, reflektera och

analysera minst två av kursens ämnen i förhållande till läroplan (Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11) samt pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass.

Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda

teorier om estetiska lärprocesser som stöd i ditt yrkesutövande

Referens

1 Andersson, Mats Bild 2 Campus Varberg 20150928

Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

Bendroth Karlsson, Marie & Karlsson Häikiö, Tarja (red.) (2014). Bild, konst och medier för yngre barn: kulturella redskap och pedagogiska perspektiv. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Idégenerering till det didaktiska materialet och museibesök i Göteborg

Under den verksamhets förlagda utbildningen (VFU) har vi som uppgift från skolan att skapa och använda oss av ett didaktiskt material. Mina utgångspunkter inför skapandet av detta material har varit följande:

• Barnens ålder (F-klass)
• Klassens tema (inget direkt tema men fokus ligger på att lära känna varandra i klassen)
• Mina intressen (berättelser, sagor och kreativt skapande)
• Mina möjligheter och begränsningar (att hålla sig inom ramarna för vad den aktuella verksamheten har för schemaupplägg och arbetssätt) 

För att inspireras till att utveckla ett didaktiskt material uppmanades vi studenter av Sofia Lidenhed (1) från Drivhuset att reflektera kring oss själva.  Vem är jag? och Vad kan jag? var de centrala frågeställningarna i denna övning. Något som jag däremot ser som mer givande var när vi fick fylla i vår egen möjlighetskarta. Såhär resulterade min karta utifrån kategorierna:

• Erfarenheter: Ledare i Svenska Kyrkans unga, skrivit och satt upp en pjäs på teater Halland, skrivit ett barnboksmanus
• Intressen: Skriva, pyssla, fotografera/redigera
• Kunskap & Färdigheter: Skriva/komma på berättelser, skapa kreativt, lyssna 
• Jag har... Dator, systemkamera, pysselmaterial 
• Kontakter: Petra Y, Mats A, Barngrupp som jag jobbar med 

Utifrån denna generering och en efterföljande diskussion tillsammans med klasskamrater poppade många olika förslag till ett didaktiskt material upp. Jag har dock bestämt mig för att skapa en "Uppdragsbok" där varje uppdrag i boken presenteras i form av en saga där barnen ibland är huvudpersonerna. Min idé för det didaktiska materialet stärktes ytterligare när vi var på Röhsska museet i Göteborg. Tanja Axelryd (2) som arbetar som museipedagog på Röhsska museet berättade att de ofta använder sagor och berättande för att fånga barnens uppmärksamhet och förgylla deras upplevelse.

En antik säng blir mer spännande om den presenteras som "Törnrosas säng" på Röhsska museet. 

 Onsdagens museibesök i Göteborg var alltså inspirerande till det didaktiska materialet, men också givande på andra vis. I Göteborgs konsthall träffande vi Mia Renström (3) som beskrev värden i att låta barn möta konst i sitt eget perspektiv. Som pedagog värderas tålamod till att låta barnen möta konsten högt enligt Mia.
      Mina tankar kring detta besök går i banorna om att det är svårt att låta barn möta konst från deras eget perspektiv när hela den omgivande miljön är baserad på ett vuxenperspektiv. Montrar med föremål fanns på en så hög nivå att barn inte ens hade kunnat se konstverket. Det var väldigt viktigt att ingenting fick vidröras i konsthallen. Som pedagog hade jag valt att inte ta med en barngrupp till just den konsthallen. Jag anser det vara av vikt att barnen får uppleva konst på deras eget sätt, som i många fall innefattar alla sju sinnen. Att begränsa barnen till det yttersta i mötet med konst är för mig obegripligt då jag inte riktigt förstår vad det kan ge barnen. 

På Röhsska museet var andan mer folklig. Det fanns mycket i miljön som man kunde prata om, till exempel det vackert målade taket eller alla små vita fläckar i golvet. På Röhsska museet togs vi direkt in i en stor ateljé som verkade användas flitigt. Det som barnen skapade i ateljén togs aldrig med hem utan fick vara föremål för en utställning. Barnen som besökte Röhsska museet togs om hand av en inspirerande museipedagog som med hjälp av sagor och berättelser ökade spänningen och fångade barnens uppmärksamhet på ett naturligt vis (se ovan). Denna miljö anser jag vara mer inbjudande och givande att besöka tillsammans med en barngrupp. Jag tror att besöket kan inspirera barnen till skapande.
      Något som dock var positivt på Göteborgs konsthall var att barnen som kommer dit får lära sig hur man ska bete sig i en konsthall som är en ganska speciell miljö att befinna sig i. Det är såklart en viktig kunskap att bära med sig in i vuxenlivet.

Ingången till Göteborgs konstmuseeum

Ett av konstverken på Göteborgs konsthall. Detta konstverk inbjuder enligt mig till att klättras i, men det får man inte göra.

Referenser

1 Lindenhed, Sofia Idégenerering Drivhuset 20150922

2 Axelryd, Tanja Röhsska museet 20150923

3 Renström, Mia Göteborgs konsthall 20150923

Estetiska lärprocesser och bokmässan i Göteborg

Estetiska lärprocesser kan upplevas som ett krångligt begrepp, kanske just för att det är ett krångligt begrepp. Under dagens föreläsning/workshop försökte Mats Andersson (1) förklara vad begreppet innebär. För att tydliggöra innehållet i begreppet delades det in i mindre delar där vi studenter fick spekulera kring vad orden innebär. Nedan följer min lilla grupps tankar kring ordens mening.

Estetisk: Det sinnliga. Det som upplevs genom ett eller flera sinnen.
Lära: Att lära i, om, genom och med. Att förstå, utvecklas och framför allt utforska.
Process: En kedja av händelser eller göranden. 

Något som Mats tipsade om var att använda sig av frukt och grönt i den estetiska lärprocessen hos barn. Detta tyckte jag var en mycket bra idé. Frukt och grönt finns alltid tillgängligt och öppnar för diskussioner kring och om vår omvärld: Var växer frukten? Vem plockar frukten? Hur kommer frukten till Sverige? Osv.
     Att använda frukt och grönt är också ett tacksamt material på grund av att den ser ut på olika sätt, med olika färger och olika smak. Barnen kan utforska materialet med alla sina sinnen!

Något annat som Mats tog upp var hur förskolan ser och utnyttjar tid. Mats menar att barn (och vuxna) behöver tid till utforskande tanke. Tid... Ja, det pratas i allmänhet mycket om tid i förskolan. Hur ska man som pedagog få tiden att räcka till? - är den ständiga frågan ute i verksamheterna. Frågan jag istället skulle vilja ställa mig är: Varför skyndar vi? Jag tror att människor idag i allmänhet är dåliga på att prioritera rätt, så även förskolan i många fall. Bland det värsta jag vet är när barn i förskolan inte får tid på sig att förbereda sig för att avsluta sin teckning eller sin lek.
     Under bokmässan i Göteborg höll Paolo Roberto (2) ett kort föredrag. Han menar att allmänheten i dagens samhälle prioriterar fel på många sätt. Han gestaltade detta genom att berätta om 6 bollar som han alltid ville koncentrera sig på att hålla i luften samtidigt. Tre av bollarna var i kristall och tre av dom i gummi. Bollarna av gummi representerades av det som han ansåg relativt viktigt i hans liv, exempelvis karriären. Om han skulle tappa en av gummibollarna skulle de studsa upp till honom  igen. Kristallbollarna representerades av det som han ansåg vara livsviktigt i hans liv, exempelvis nära relationer. Om han skulle tappa en av kristallbollarna skulle de med en gång gå i tusen bitar.
     I förskolan tycker jag att man kan se på verksamheten lite som Paolo ser på sitt liv. 6 bollar ska ständigt vara i rullning, men kristallbollarna måste aktas extra noga. En av kristallbollarna skulle kunna representera barnen och deras välmående i förskolan. En av gummibollarna skulle kunna representera dokumentationen av verksamheten.
     Paolo drog även en parallell till förskolan/skolan och menade att den pedagogiska verksamheten berövar barn sin kreativitet och skaparförmåga. Han berättade att barn som är yngre och får en tegelsten med frågeställningen: Vad kan man göra med denna? Kan hitta på över två hundra saker som går att hitta på med tegelstenen. Däremot skulle endast en av fyra vuxna kunna hitta på lika många användningsområden... Detta är ett faktum som skrämmer mig och som ställer mig frågan: Hur kan jag arbeta i förskolan/skolan utan att beröva barnen över 200 kreativa tankar?

I läroplanen för förskolan (2010, s.6)  framkommer att:
" I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation

och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem.

Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och

bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter"

        Som pedagog vill jag möta varje barns skapande och lärande i skolan/förskolan genom att ställa öppna frågor, väcka nyfikenhet och skapa intresse, uppmana till kreativt skapande samt använda tolkningsbara begrepp. Detta är något som Mats tog upp under sin föreläsning/workshop, nämligen att man som pedagog använda sig utav tolkningsbara begrepp. Detta var någonting som jag direkt fastnade för. Det är så mycket press på att det barnen skapar i förskolan inte bara ska bli något, utan också att det ska bli fint eller likt något. Därför kommer jag numera använda begrepp som konstigt, långt, tjockt, smalt, roligt och tokigt när jag möter och vill inspirera barn i deras skapande. Ord och begrepp som inte har någon tydlig bild av sig uppmanar barnen att hitta på själva helt prestigelöst och det är något jag som pedagog ser ett värde i!

Paolo Roberto håller föredrag på bokmässan i Göteborg 

Refrenser

1 Andersson, Mats Estetiska lärprocesser Campus Varberg 20150917

2 Roberto, Paolo Mina tio budord Bokmässan i Göteborg 20150927

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Konst i förskolan

Under föreläsningen och workshopen med Marie Benroth Karlsson (1) diskuterades vad begreppet konst är. Konst i ett smalt perspektiv kan beskrivas som den yrkesutövande profession vars arbete är att utöva konst som gestaltning i bild, form och rörelse. Den här typen av konst innefattar endast jurybedömda verk. Konst i ett bredare perspektiv kan vidgas från det smala professionella till det betydligt mer omfattande konstutövandet som betecknas som på amatörnivå.
     Enligt mig är konst en uttrycksform. Det är ett individuellt och kulturbetingat uttryck som kan gestaltar samhällsfenomen och känslolivet. Jag skiljer dock på konst som profession och konst som uttrycksmedel. Varför? Jo, för att inte alla människor som ser efter barn är pedagoger. Inte alla som lagar mat är kockar och inte alla som målar tavlor är konstnärer. I min mening är den som tjänar pengar och kan leva på sitt konstnärskap en konstnär i den professionella kategorin. Alla kan dock i min mening utöva konst som ett sätt att uttrycka sig eller gestalta någonting. Jag anser att barn i förskolan utövar konst, men de är inte konstnärer (de kan dock bli det när de är vuxna och skaffar ett arbete som konstnär i någon form).

När barn möter konst i förskolan vill jag som pedagog visa ett litet intresse för konsten som genre/ämne, men jag vill visa ännu mer intresse för hur barnen möter konsten.

Under workshopen besökte vi en utställning på Hamnmagasinet. Vi fick till att börja med några få minuter på oss att gå runt och se oss omkring. Vi bildade oss en snabb uppfattning och antecknade tre ord var på tre olika lappar som symboliserade intrycken av den hastiga rundvandringen. Vi samlade lapparna och insåg att många relaterade utställningen till något ytligt eller obegripligt där ord som "skumt", "konstigt" och "what?" talade sitt tydliga språk.

 

 Nästa uppgift var att välja ett av konstverken, sätta sig ner och "prata" med konstverket under sju minuter. Jag valde ovanstående konstverk. Frågor som poppade upp i mitt huvud var: "vad vill händerna tala om för mig?" ,"vad vill konstnären bakom säga mig?" och "vad tycker jag egentligen att konstverket säger mig?"

 Jag skrev ner tio ord som poppade upp i mitt huvud under de sju minuterna jag iakttog konstverket:
Närhet, bön, tro, kommunikation, liv, saknad, död, lugn, relation och behov.
      Genom den här övningen lärde jag mig att det tar tid att möta konst. Liksom jag behöver tid för att "prata" med ett konstverk så behöver barn det också. Barnen kanske till och med behöver smaka, lukta, känna och klättra på konsten för att kunna möta den. Som pedagog vill jag ge barnen utrymme för att själva upptäcka konst. Mats Andersson (2) bekräftar min tanke genom att förespråka att barn behöver tid till utforskade tanke. Han menar också att man som pedagog med fördel kan använda sig  av tolkningsbara begrepp i möten med barn för att på så vis uppmuntra barnens egna konstutövanden och kreativa skapande. Detta är något som jag vill förhålla mig till som pedagog. Genom att inte ge barnen tydliga ramar i sitt skapande uppmuntras det abstrakta och kreativa, något som det finns för lite av i dagens förskola i min mening.

Genom att våga låta barn ta sin tid och möta konst på sitt eget sätt tror jag att barn kan tillägna lärande inom flera områden. Qvarsell (2012, s.63) menar att konst och estetik bottnar i det som väcker nyfikenhet och berör. Det som inom konsten berör en människa, i detta fallet ett barn, är givetvis individuellt men också beroende av vilket perspektiv som konsten granskas och uppfattas ifrån.
    Som pedagog tror jag att det är viktigt att som förberedelse för ett museibesök eller annat möte med konst tillsammans med barn är att själv kunna besöka museiet vid en tidigare tidpunkt. På detta sätt får jag först möta konsten utifrån mitt vuxenperspektiv, för att sedan tillsammans med barnen möta konsten med ett barnperspektiv.

Refrenser

Benroth Karlsson, Marie Konstpedagogik för barn och andra 2015-09-16 Campus Varberg

Andersson, Mats Estetiska lärprocesser 2015-09-17 Campus Varberg

Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

Textiltryck och broderi - Workshop

Ja, som rubriken avslöjar så har jag precis kommit hem från en workshop i textiltryck och broderi. Min erfarenhet säger mig att textilgenren är ett underrepresenterat ämne i förskolan och i de yngre skolklasserna. I förskolan har jag endast stött på textil i form av röda hoplimmade tygbitar föreställande tomteluvor i julpysslet. I skolan minns jag bara att jag broderade dukar genom att föra en nål genom en tråd på en tygbit...  Min inställning till textil i förskolan och skolan innan jag började min utbildning till förskollärare var att textilslöjd var onödigt och gammaldags. Det finns väl inte längre någon i vårt moderna samhälle som lagar sina kläder med nål och tråd? Eller ännu mer osannolikt; syr sina egna kläder! Om en tröja går sönder så köper jag bara en ny, inte behöver väl jag eller förskolebarnen lära oss att sy?
      Trots att min inställning till textil i förskolan och förskoleklassen har förändrats sedan min egen skolstart så öppnades ändå mina ögon på nytt under denna dag. De flesta av oss kanske inte lagar våra egna kläder lika flitigt idag som förr i tiden (även om det verkligen bör diskuteras varför!), men tänk så mycket kunskap ett barn tillägnar sig genom att skapa i textil. Katrin Berg (1) som höll i workshopen påpekade vilken matematisk kunskap som barn kunde tillägna sig genom att arbeta med textiltryck och broderi. Det handlar om att se matematiken och poängtera lärandet genom skapandet för barnet.
     Även Ordell (2010 s. 30) belyser hur barn kan tillägna sig matematiska begrepp genom skapande i textil. Även problemlösning och kreativitet stimuleras genom barnens skapande.

När vi har arbetat med tyger, tryck och broderi under dagen har jag använt mig utav diverse matematiska begrepp, uttryck och konstateranden. Jag har också tränat min finmotorik, problemlösningsförmåga och koncentrationsförmåga.

Så, vad är det egentligen jag har hållit på med hela dagen som jag påstår har stimulerat alla dessa viktiga färdigheter? Jo, jag har använt mig utav olika tekniker för att skapa mönster på en tygbit.

 Jag började med att tejpa kors och tvärs med maskeringstejp över en vit tygbit.

 Sedan använde jag en svamproller för att färga tyget. Jag valde orange/röd eftersom det snart är höst.

 När färgen hade torkat en aning drog jag bort maskeringstejpen och klippte ut schabloner av gamla plastfickor. Schablonerna föreställer olika djurspår.

 Jag ville testa lite olika metoder och därför skar jag ut två olika stora stämplar av en potatis.

 Efter att jag var klar med den första tygbiten gjorde jag en till med samma metod. Här jobbade jag dock mer med att försöka skapa nyanser i färgen.

 Efter lunchen började jag brodera i en vit tygbit. Broderi är pilligt, finmotoriskt utmanande och tålamodskrävande.

Jag broderade ett träd men mitt mål var att testa så många olika typer av stygn som möjligt. Jag provade långa och korta stygn, samt glesa och tajta. 

Vad har jag lärt mig idag?

Idag har jag lärt mig uppskatta textil och det kunskap och lärandemöjligheter textil kan erbjuda.Jag kommer definitivt försöka införa mer av detta ämne i förskolan när jag börjar jobba i en verksamhet!
Den första metoden jag använde mig av, att använda maskeringstejp för att skapa mönster, kommer jag ta med mig till förskolan. Det är en enkel metod som även de minsta kan vara med och skapa. När tyget är målat och man drar bort maskeringstejpen skapas dessutom ett ypperligt tillfälle för diskussion om mönster, färg och form med barnen.
Metoden att använda sig utav en potatis som stämpel kommer jag nog dessvärre inte ta med mig till förskolan eller förskoleklassen. Det innebär för många risker att låta barnen skära ut en symbol i en potatis. Jag tror även att det kommer vara för tidskrävande för en pedagog att skära ut alla potatisstämplar för barnen. istället kan man använda sig av redan befintliga material som skapar mönster. Bara fantasin sätter gränser för vad i omgivningen som kan skapa ett häftigt mönster. Därmed vill jag slopa alla "färdiga" stämplar som går att köpa i hobbyaffärer. Att låta barnen skapa abstrakt konst av återbrukat material kommer man långt på!

Det jag framförallt lärt mig under dagen är att textil i förskolan har så mycket mer att erbjuda än hoplimmade röda tygbitar i julpysslet!

Kurskriterier:

Självkritiskt reflektera och problematisera kring ditt eget pedagogiska förhållningssätt

relaterat till de erfarenheter du fått under utbildningen.

Referenser

Berg, Katrin Textiltryck och broderi workshop 2015-09-14 Campus Varberg 

Björkdahl Ordell, Susanne, Eldholm, Gerd & Hagstrand-Velicu, Kerstin (2010). Lär genom textil: en handbok i att använda textil som pedagogiskt redskap för barns lärande. 1. uppl. [Mölnlycke: Susanne Björkdahl Ordell]

 

Drama 1

Idag har vi haft det första dramapasset i ledning av Gunilla Fihn. Passet började med en teorigenomgång där en tankemodell för dramapedagogik presenterades.
      Gunilla (1) menar att alla dramapedagogiska övningar är strukturer för berättande där drama fungerar som en metod för att sätta igång en handling. I förskolan ska lika delar pedagogik, lek och teater vägas in i en dramapedagogisk verksamhet. Från teater som konstform hämtar vi kunskap till pedagogiken vilket resulterar ett dramapedagogiskt tankesätt där tanke, handling och känsla är de centrala byggstenarna.

Som blivande pedagog vill jag bemästra ett dramapedagogiskt ledarskap. Enligt Fihn är det en fördel att se sig själv som en kunskapskälla i sammanhanget.
     Brodin & Hylander (2001, s.44) menar att pedagoger i mötet med barn också måste anstränga sig för att använda hela sin förmåga för att fånga barns uppmärksamhet. Detta görs genom att använda olika nyanser av sin röst, variera sina ansiktsuttryck och använda sig av ett växlande kroppsspråk.
     Jag vill som pedagog skapa mig en idébank av dramalekar/övningar som gör att jag kan förmedla en atmosfär för barnen där de kan få möjlighet att utforska drama i förskolan. Genom att bemästra ett förhållningssätt där jag som pedagog och ledare använder mig av hela mitt register för att fånga barns uppmärksamhet tror jag att en rolig och lärorik dramastund kan skapas i en verksamhet.
      Min erfarenhet säger att drama inte arbetas med på förskolor i lika stor utsträckning som det till exempel arbetas med matematik och naturvetenskap, trots att drama faktiskt finns som ett mål i Läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev 2010, s.8):

"Förskolan ska sträva efter att varje barn: 

...utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama"
Dessutom anser jag att det finns möjlighet för förskolan att även arbeta med andra mål i Läroplanen genom drama. Genom dramapedagogiska övningar och lekar tillämpar sig barnen möjlighet för att utveckla sin motorik, sin förmåga att reflektera, utvecklar sin identitet samt tränar på att fungera i grupp.
     Forsberg Ahlkrona (2012 s.190) menar dessutom att det sociokulturella perspektivet talar för att en pedagog har en aktiv, inspirerande roll som i förskola och skola ska innebära att arrangera övningar och lekar som utmanar barns lärande. 

Drama är även ett ypperligt tillfälle att som pedagog arbeta för att stärka barnens självförtroende och tillit till sin egen förmåga.
      Enligt Karin Lindahl (3) kan ett verktyg eller en rekvisita i ett estetiskt sammanhang skapa trygghet för barn. En sjal kan exempelvis fungera som en "förlängd arm". Genom att ge varje barn någonting "att gömma sig bakom" vågar de kanske uttrycka sig och prova nya uttryckssätt och på så vis utveckla sin egen identitet.
      Jag tror också att om ett barn kan få "gömma sig" bakom ett verktyg som uttrycksmedel kan barnet växa i att även våga uttrycka sig med sin egen kropp och med sin egen röst. 

Jag har under dagen insett att mitt egna dramapedagogiska ledarskap är en viktig del i att genom drama sätta igång en handling. Från idag tar jag med mig lärdomen av att jag som ledare i drama bör vara tydlig och använda mig av rätt ordval, tänka positivt samt ta rädsla och nervositet hos barn på allvar.

Vi fick i uppgift att planera ett dramaförlopp med olika dramaövningar som baserades på ett tema som var plockat ur en barnbok. På bilden syns min grupps "flyer" för det planerade dramapasset. Det framgår tydligt i röd text att vi ställt oss de didaktiska frågorna: Vad? Hur? och Varför? 

Referenser
(1) Fihn, Gunilla Drama 1 2015-09-10 Campus, Varberg

(2) Lindahl, Karin Musikworkshop 2015-09-07 Campus, Varberg

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups

Brodin, Marianne & Hylander, Ingrid. (2001). Att bli sig själv Daniel Sterns teori i förskolans vardag. Enskede: TPB

Bildworkshop

Idag startade vi dagen i Ateljén, Campus bästa lokal enligt mig. Dagens uppgift var att utforska olika material, nya som gamla, för att upptäcka nya egenskaper genom kombinationer. Genom att placera en tittruta på en större konkret bild skapade vi små abstrakta bilder som vi jobbade med på olika sätt under dagen.

Jag började med att förstora tittrutans yta till 15x15 cm och rev sedan olika typer av papper för att sedan klistra dessa på ytan och på så vis skapa en ungefärlig kopia av tittrutans yta. Jag använde mig bland annat av silkespapper. Min erfarenhet säger att silkespapper är ett mycket vanligt förekommande material i förskoleverksamheters "målarrum". Idag upptäckte jag hur otroligt svårt det är att klistra silkespapprets tunna yta slätt på ett papper. Det fungerade varken med limstift eller med trälim. Jag har iakttagit hur många barn löser problematiken genom att knyckla ihop silkespappret till en boll och sedan klistra fast det. Jag ifrågasätter dock varför just silkespapper är ett så vanligt förekommande material i förskolan. Kanske är det ett sånt material som alltid har funnits och just därför ska det också alltid finnas? Eller är silkespapper någonting som barnen faktiskt tycker om att arbeta kreativt med? Det är upp till mig att forska vidare i under min VFU (verksamhets förlagd utbildning) senare i höst.

Efter att jag gjort en kopia av tittrutans yta av rivet papper i färg, översatte jag denna till svart-vit-gråskala. Jag använde mig av olika styrkor av blyertspennor för att försöka nå de olika nyanserna.

 

Efter att ha illustrerat tittrutans yta i svart-vit-gråskala började jag få en känsla av besvikelse över att bilderna inte blev "fina". Mina illustrationer föreställde ingenting och liknade definitivt inte originaldelen. Jag reflekterade över detta med en studiekamrat och vi ifrågasatte varför det alltid måste bli "fint" eller "likt" för att man ska tycka att det är kul att skapa. Det vi ägnade oss åt var ju faktiskt att prova olika material. Jag tror att vi pedagoger måste ändra inställning till att någonting man skapar måste vara "fint". Jag tror att om vi själva börjar tänka processinriktat och tillägnar oss ett skapande arbetssätt utan krav på annat än skaparglädje och lärlust kommer det smitta av sig på verksamhetens barn.

Ett dilemma som jag har stött på under mina tidigare VFU-perioder är när barnen frågar om man som pedagog kan hjälpa dem att rita någonting som de sedan kan fylla i med färg själva. Jag vill naturligtvis att barnen själva ska skapa sin teckning efter den bild de har i sitt huvud, och svarar ofta: "Försök själv". Responsen jag får på detta är en djup suck, ett dussin kommentarer där de nedvärderar sin egen förmåga och ett flygande pappersark i ansiktet när de springer iväg för att leka någonting annat. Jag vet inte hur jag i denna situation ska kunna ge barnet den nypa självförtroende och inspiration som det behöver för att våga testa utan att känna att det måste bli "fint". Som pedagog vill jag visa hur spännande det kan vara att skapa för skapandets skull. Genom att börja i rätt ände, att förändra mina egna tankegångar om skapande, vill jag tillämpa ett arbetssätt som ger barnen lust att upptäcka nya material utan att det måste bli "fint".

 

Här har jag använt mig av tygbitar för att illustrera tittrutans yta. 

 

Något nytt som jag upptäckte under dagen var hur akvarellfärg och ett pastellma-ark reagerade tillsammans. Färgen spred sig vackert över arket och gav en härlig effekt.  

 

Genom att sätta ihop tolv kopior av den första illustrationen (den av rivet papper) skapas en rad olika, upprepade mönster.  Helheten blev abstrakt och de röda mönstret i denna bild kan uppfattas som dynamiskt.

 

Här är en annan version av de tolv bilderna i en helhet. 

Under dagen har jag förstått att den tillgång till material som vi ger barnen kan bidra till inspiration och nytänkande. Genom att inte bara tillgängliggöra klassiskt material, utan även plocka fram exempelvis olja, kaffe, salt och bikarbonat, ges barnen nya möjligheter att upptäcka och testa med alla sina sinnen.

     Efter dagens workshop tar jag också med mig att det kan vara en fördel att som pedagog inte känna till alla material, utan att försöka upptäcka tillsammans med barnen. På det viset tror jag att vi ger barnen mer möjligheter och mindre begränsningar i sitt skapande.

Genom att delta i denna workshop inser jag i mina reflektioner över dagen att jag berört många ämnesområden med skapande som grund. Jag har använt mig av geometriska och andra matematiska begrepp för att återskapa min tittruta i olika skeden. Jag har också försökt anpassa avstånden mellan alla små delar i min ruta i processen att återskapa denna i en ny form. Jag har under dagen pratat om färger tillsammans med mina klasskamrater, men vi har också pratat om mycket annat eftersom den miljö skapande i grupp sker i utstrålar samspel och social interaktion. Om vi varit yngre hade vi kanske i detta sammanhang därför kunnat bygga upp vårt ordförråd, eftersom situationen i min mening är språkstimulerande. Även Björklund (2011, s.26) beskriver att lärande kan ingå i de flesta situationer och aktiviteter. I sociala situationer där samspel med andra är centralt sker generellt och kulturellt lärande som i sin tur kan omvandlas till individuellt lärande. I detta lärande har omgivningen en stor betydelse för det sociala samspel som sker.
      Riddersporre & Persson (2010, s.192) menar att estetik också är en form av kunskap som bidrar till kommunikation och därmed social interaktion genom sitt uttryck. Genom estetiska lärprocesser sker uttryck av våra upplevelser genom estetisken som ett medie och därför öppnas broar för kommunikation och samspel.
    I min mening är en skapandesituation med en inspirerande miljö en bra förutsättning för det sociala samspelet. Deltagarna har någonting att prata om, nämligen omgivningen, material och skapandet, och behöver därför inte nödvändigtvist ha något gemensamt. Den gemensamma nämnaren i detta fallet är den omringande miljön och det skapande som sker.

I Läroplanen för förskolan (Lpfö98 rev 2010, s.10) står det att:

"Förskolan ska sträva efter att varje barn:

...utvecklar nyanserat talspråk, ordförråd och begrepp samt sin förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra,

...utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar

och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik,

dans och drama"

I min yrkesroll vill jag skapa en inspirerande miljö som inbjuder till skapande och kommunikation. Enligt mig kan en sådan miljö skapas genom en verksamhet som utgår ifrån barnen genom att exempelvis göra mycket material tillgängligt för barnen. Av mig som pedagog ligger istället utmaningen i att inspirera barnen till skapande och inta ett processinriktat förhållningssätt som inte skapar prestationsångest över skapandet. Riddersporre & Persson (2010, s.203) menar att den pedagogiska utmaningen också innebär att genom kommunikation och dialog stimulera barns tankar och teorier. För mig innebär det att i mötet med barn visa nyfikenhet och intresse för varje barns tankevärld och funderingar.

Kursmål:

Med stöd av kurslitteratur och relevant forskning problematisera, reflektera och

analysera minst två av kursens ämnen i förhållande till läroplan (Lpfö98 (rev.2010) och/eller Lgr11) samt pedagogisk verksamhet i förskola/förskoleklass

Problematisera och redogör för hur du utifrån kursens innehåll kan använda

teorier om estetiska lärprocesser som stöd i ditt yrkesutövande

Referens

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Björklund, Camilla (2011). En, två, många om barns tidiga matematiska tänkande. Johanneshov: TPB

Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) (2010). Utbildningsvetenskap för förskolan. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Musikworkshop

Under dagen som gått har vi fått diverse teoretisk baskunskap om musik och rytm, samt provat på och inspirerats av olika musikövningar av Karin Lindahl /1/. Vi har fått lära oss skillnaden mellan puls, rytm och takt som musikaliska begrepp. Karin förklarar begreppen genom liknelser. Pulsen beskrivs som ett hus, takten som husets olika rum och rytmen som rummens möbler. Det framgår tydligt i Karins beskrivning att pulsen är bestående i en melodi. I varje takt ryms sedan lika många pulsslag och rytmen är en sammansättning av melodins notvärden.

Rytmikmetoden som innebär att lära och upptäcka musik genom hela kroppen och alla sinnen, faller sig oftast naturligt för barn. Som pedagog bör man inte vara ”rädd” för att jobba med noter redan i förskolan. Genom rörelse och lek får barnen en grundförståelse för musikens uppbyggnad, vilket kan stödja senare musikutveckling hos barnen.
      Enligt mig är planeringsarbetet för musikdelen i förskolan för outvecklad. Jag anser att musiken är en del av vårt uppdrag som förskollärares som gärna tas för given. Under dagen har jag förstått att varje sångsamling faktiskt har ett värde. Att ständigt använda sig av samma sångkort i samlingar utan att variera sig kan verkligen vara en fälla. Det kan vara en trygghet för såväl pedagogen som för barnen, men det är också viktigt att vi låter oss upptäcka musiken tillsammans genom bland annat variation och öppenhet för nya vägar att utforska musik och rytm.

Enligt Fihn /2/ bör en förskoleverksamhet vara inbjudande till handling och mening för alla barn. Detta innebär att det skall arrangeras för lärande där mening skapas. Som förskollärare kan det vara en fördel att luta sig mot den tredje pedagogen, miljön, för att sätta igång en meningsfull handling och åskådliggöra denna.
      Under dagen har jag inspirerats av hur ett enkelt instrument, så som ett ägg (maracas) kan användas för att upptäcka puls och takt på ett lustfyllt sätt. Genom en så enkel rekvisita och genom att använda sig av det befintliga rummet och varandras förmågor skapas en lättsam stämning. Även tonboxar i pentatonisk skala är ett instrument som jag kommer använda mig utav i min yrkesroll.

Under eftermiddagen presenterades även redskap i form av gymnastikband och sjalar. Genom att använda dessa material behöver inte något barn känna sig åskådliggjord. Att dansa med en sjal i luften kan upplevas som någonting att gömma sig bakom, vilket kan vara en trygghet för barn såväl som för vuxna.
I läroplanen för förskolan (rev 2010, s.10) står det tydligt att musik ska finnas i förskolan:

"Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik,dans och drama"

Dagen har bjudit på mycket inspiration och många nya idéer. Nedan följer några av dagens bilder och en video.

Tonboxarna är enkla att använda och sätter ingen
press på användaren då det inte går att spela "fel"
med en pentatonisk skala.

Att låta en vimpel, eller ett "gympaband" dansa istället för
att själv behöva stå i centrum för musikutforskandet kan vara skönt.

Att använda sig av djurrikets olika ljud kan vara en igenkänningsfaktor för barnen

                                 I denna video utforskar vi musikens spänning genom en lek
                                      som utgår ifrån att försöka känna igen olika ljud.

---

1. Lindahl, Karin Musikworkshop 2015-09-07 Campus Varberg 2. Fihn, Gunilla Medierat lärande, estetik och pedagogisk mångfald 2015-09-03 Campus Varberg

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442