Pedagogerna på den aktuella förskolan hade i starten av projektet besökt en konstutställning på egen hand för att på så vis kunna välja de konstverk som barnen sedan förväntas kunna arbeta kring. Här utgår alltså inte pedagogerna efter barnens intresse i den begynnande arbetsprocessen. Jag tror detta kan bero på pedagogernas osäkerhet på hur barnen kommer möta konsten och känner därför att de själva måste gå in och välja vilka konstverk som passar bäst. Jag är dock som pedagog genuint nyfiken på vad barnen intresserar sig för. Som vuxen skapar jag min egen bild av en konstutställning utefter mina egna erfarenheter och som pedagog skapar jag mig en bild av hur jag tror att barngruppen kommer möta konsten. Den bild som jag skapar för hur barnen möter konsten är dock en förutfattad mening. Jag kan aldrig veta vad ett barn eller någon annan människa möter i sitt möte med konst, därför anser jag det vara mer rättvist att låta barnen möta och förstå konst utifrån sig själva.
Under föreläsningen presenterades att det kan vara en fördel att benämna konstnärer för ett konstverk vid namn. Detta ger barnen en mer konkret och personlig bild av människan bakom konsten. Detta är något som jag själv aldrig tänkt på, men jag kan verkligen förstå tanken. Det är ett tips som jag kommer använda mig utav.
Arbetsprocessen under projektet gick så till väga att barnen besökte konstutställningen tillsammans med en förskolepedagog och en museipedagog. Därefter fick barnen relativt fria tyglar till att skapa själva i kulturhusets konstverkstad. Det påbörjade skapandet fick barnen sedan ta med till förskolan och arbeta vidare med. Museipedagogen kom också till förskolan och skapade med barnen utifrån konstutställningen och vid avslutet av projektet fick barnen reflektera kring processen.
Under dagen fick vi själva besöka den aktuella konstutställningen på kulturhuset. Utställningens fokus var tiggeriet i Sverige. Genom fotografier och videoklipp gestaltades detta tema.
Efter mötet med konsten i utställningen fick vi själva i uppdrag att skapa någonting av gamla böcker. Uppgiften var inte så specifik, men jag upplevde det ändå enkelt att komma på vad jag skulle skapa. Jag tror det är precis det som sker efter mötet med en bra konstutställning som antingen får oss provocerade eller att känna någonting. Det poppar upp tankar i våra huvuden och genom att skapa får vi gör utlopp för dessa.
Jag använde mig av en gammal trasig bok, ett limstift, en sax och ett vitt papper. Bilden visar hur jag kan känna när jag ser en uteliggare be om pengar utanför ett köpcenter. Jag vet själv inte vad som är det bästa för personen i fråga. Ska jag ge pengar? Vad och vem går pengarna egentligen till? Ska jag säga "hej" och sedan gå förbi? Ska jag stanna och prata? Ska jag blunda och gå förbi eller ska jag bara bli förskräckt över situationen som råder? Att efter ett museibesök eller ett annat möte med konst uttrycka sina tankar och reflektioner genom eget skapande är något jag kommer använda mig av. Det sker en djupare reflektion i det man sett och upplevt om man själv får skapa relativt fritt efter ett möte med konst. Qvarsell (2012, s. 141) beskriver hur barn som skapar kreativt i ett sammanhang ger lärande betydelse. Det blir en lärandesituation där reflektion och detaljanalys speglas i skapandeprocessen och det estetiska lärandet.
I läroplanen för förskolan (Lpför98 rev 2010, s. 6) framkommer att alla barn ska få möjlighet att: "utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera". Jag tror att ett musiebesök med en skapande workshop efteråt kan beröra detta mål på ett ypperligt sätt för många barn.
Referens
Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Klerfelt, Anna & Qvarsell, Birgitta (red.) (2012). Kultur, estetik och barns rätt i pedagogiken. 1. uppl. Malmö: Gleerups
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar