Vi fick börja med att arbeta i grupper om fyra-fem personer. Uppgiften gick ut på att med hjälp av ull skapa en tavla med ett motiv som vi hämtat inspiration ifrån något museibesök vi gjort under hösten.
Tovning som metod för en estetisk lärprocess är spännande, ny-gammal och rolig. Ullen som material erbjuder många och tydliga sinnesupplevelser som uppskattas. Ullen luktar exempelvis ganska starkt men naturligt och den är mjuk och gosig. Tovning som arbetssätt är processinriktat och eftersom vi arbetade i grupp öppnades det genast upp för nära samarbete för att forma ullen. Vi kom på oss själva med att vara tydliga samt använda ord och begrepp som vilar på matematisk grund. Jag tror att detta arbetssätt och material kan uppskattas även i en barngrupp på en förskola/skola. I en klass eller barngrupp kan man även utveckla arbetet genom att exempelvis prata om skillnaden mellan ull och bomull, besöka en gård med får, prata om får och diskutera hur man använder sig av ull för att framställa kläder mm.
Under eftermiddagen fick vi testa på en annan typ av metod fast med samma material. Nu nålfiltade vi ullen för att skapa tredimensionella figurer. Denna typ av metod är inte aktuell för barn eller elever i förskolan eller skolans yngre klasser. Nålen är lång och spetsig med hullingar längst sidorna. Metoden kräver att man för nålen upp och ner i snabba rörelser ganska nära sina fingrar... Alltså inte att rekommendera för barn eller kanske vuxna heller för den delen....Men det var rogivande och roligt att arbeta med denna metod, om än lite svårt.
Som avrundning skulle jag vilja påpeka att jag anser det vara av vikt att man som pedagog sätter ord på det man gör i en skapandeprocess, vilket främjar begreppsuppfattning, språk och matematiska begrepp. Något annat som är viktigt att tänka på är att det man gör inte alltid behöver bli något, utan att det är processen i sig som främjar lärandet och glädjen att skapa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar